Dödens väg

Under måndagen tog vi oss in i Albanien och möttes av en väg som var kantad av blomsterkransar och minnesmärken av personer som omkommit, vi snackar alltså 10-15st under ett par mils cykling. Jag kan meddela att vi tog det rätt easy på den sträckan, vi kände inget som helst behov av att bränna på i överljudsfart just här. Viktor var inte så sugen på så mycket fart överhuvudtaget idag, det kan ju bero på att han joggade runt Skopje Marathon igår på 3.06! 3.06! Efter att ha cyklat 1000km berg samma vecka!

Dagen till ära bar jag en rosa vindväst och Albaniens befolkning måste trott att jag bar Giro D’Italias rosa ledartröja för alla tutade på oss, mängder av kids började skrika, cykla med och springa bredvid oss, de var high fives och busvisslingar. Det var nästan för mycket uppmärksamhet och vi valde att inte leta tältplats allt för nära någon av byarna. När man kör igenom en del av byarna långt ute på landsbygden är det som att tiden har stått stilla i många många år. Man ser gamla farbröder transportera saker med sina åsnor och djur som går och betar längs vägarna, hundarna går fritt och skäller på oss när vi kommer för nära.

Hela den här resan har vi fått till riktigt fina tältplatser, likaså denna natt. Vi var trötta och hittade en rätt ocharmig gräsplätt intill en restaurang, vi frågade personalen om vi kunde få placera vårt tält på deras gräsmatta varpå en engelsktalande kille visade att vi skulle trivas bättre på deras bakgård på andra sidan ån. Via en hängbro i trä tog vi oss över till en fin lummig plats med ån på ena sidan och en kohage på andra. Vi kollade vad restaurangköket hade att erbjuda och beställde grillat lamm till kl 19, finfint!

Ca 90km och 800höjdmeter blev det, en bättre måndag helt enkelt.

20140513-135809.jpg

20140513-135838.jpg

20140513-135904.jpg

20140513-135916.jpg

20140513-135940.jpg

This entry was posted in Hjärnmannen tour 2014. Bookmark the permalink.

Kommentera