Hur allt började..

Det är nu 5 år sedan jag hittade den där fina gamla Peugeot-tandemcykeln på Blocket. Jag skulle bara ha den. Problem 1:  Den fanns i Vilhelmina. Problem 2: Det är jävligt långt från Vilhelmina och hem. Utan att tänkt efter för mycket så gjorde jag upp med ägaren och sa att jag flyger upp och hämtar hojjen och cyklar hem den, han sa att jag fick den för halva priset om jag verkligen gjorde det. Deal! Jag frågade min gamla stridskamrat Viktor om inte det vore ett bra träningsläger för oss, han instämde och avslutade med ordet: Idiot! Tyvärr fick Viktor sedan förhinder och detta med kort varsel så jag fick helt enkelt plocka in en  reserv, min dåvarande flickvän och icke cyklist Erika. Hon kan också ha nämnt ordet idiot… Hur som helst så packade vi med ett mindre bohag upp på flyget(typ en portabel dusch och en 20liters dunk med vatten?!) Skiten vägde säkert 60kg och väl på plats så visade det sig att cykeln i princip saknade bromsar. Nice, bara 900km hem.  Å just det, vi hade 7 dagar på oss  tills vårt semesterflyg avgick. Efter 3 km domnade mina händer och efter 2 mil så hade jag pungskav. Kul, bara 877km kvar. Vädret då? Mellan 9-13 grader och regn. Varje dag. Någonstans i denna misär uppstod ändå en njutning. En njutning av att göra något som man inte vet hur det ska sluta, få använda sin kropp för att utföra ett arbete, hitta lösningar på problem som dyker upp, se nya platser och träffa konstiga människor, låta människor träffa konstiga mig. Jag var fast, jag ska göra mer sånt här(fast med 8% av prylarna och med känsel i händerna).

Det är nu 5 år sedan denna cyklingen och jag har säkert cyklat 40000km sedan dess, i regn, i snö, i solsken, i flera länder, upp för berg, ner för berg, omkull och inne på en tråkig trainer. Jag har mest cyklat för min egna skull men även för andra. För sjuka människor, för människor som kanske kommer bli sjuka, kanske för dig, kanske för din mamma. För på de här  5 åren har jag också sett min svärfar gå från att vara byns starke man till att behöva vård 24h/dygn. Allt på grund av en jävla sjukdom. En jävla sjukdom som inte lämnar någon i närheten oberörd. En sjukdom som förändrar framtiden för alla. En jävla sjukdom! Mina insamlingar har hittills genererat ca 210 000kr, pengar som går till forskning kring hjärnan. De pengarna kommer inte lösa alla problem men kanske, kanske hittar man en lösning som gör att någon slipper se sin pappa, syster eller son få sitt liv omkullkastat, kanske är det den bästa pensionsförsäkringen man kan köpa?  Om och när vi blir sjuka så ska det finnas behandlingar och mediciner som gör att vi ändå kan ha det rätt bra. Jag kommer fortsätta cykla och jag kommer fortsätta försöka få dig att hjälpa till att samla in ännu mer pengar. Vill du bidra till min insamling? Swisha valfritt belopp till 0706413037.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och just det, hur gick det med tandem-cykeln? Nja, vi kom till Bollnäs, sålde cykeln och tog bussen hem. Med oss tog vi en massa roliga minnen. Dunken slängde jag i en container, likaså duschen. Känseln i händerna kom tillbaka efter 4 veckor. Och Erika är numera min fru.

Kommentera